Visselblåsningens historia fram till idag

Whistleblowing, eller visselblåsning som det heter på Svenska, är något som vi idag tar för givet. Offentligheten antar ofta att större organisationer eller regeringar har visselblåsare som säger till direkt om något inte går rätt till. 

Turligt nog arbetar många för att göra det enklare för visselblåsare att rapportera oegentligheter, exempelvis genom att erbjuda ett flertal visselblåsarkanaler ellergenom lagar såsom EU-direktivet för visselblåsning som ämnar att standardisera visselblåsning inom unionen. 

Trots att framtiden ser ljusare ut kan det vara spännande att ta en titt bakåt i historien för att se hur visselblåsning har blivit vad det är idag. I detta inlägg erbjuder vi därför en närmare förklaring för hur ordet visselblåsare, eller “whistleblower” som det heter på Engelska, har utvecklats under åren. Vi går även igenom det första kända visselblåsarfallet och vad det resulterade i. 

Ordet visselblåsare genom historien

På 1800-talet var en visselblåsare helt enkelt en person som blåste i en vissla. Ordet användes alltså inte ännu på ett symboliskt sätt, utan snarare bokstavligt. Mot slutet på 1800-talet började ordet visselblåsare användas för att beskriva domaren i diverse sporter, som höll koll på regler och blåste i visslan vid behov eller regelbrott. Det dröjde ända till 1900-talet för att ordet skulle få den mening som vi kopplar det med idag. 

Under tidigt 1900-talet, runt år 1930, började man se fall där personer använde ordet “visselblåsare” för att på ett metaforiskt sätt beskriva någon som rapporterar felaktigheter, eller för att uppmärksamma offentligheten om något. Framåt mitten på 1900-talet blev det allt vanligare att se visselblåsare användas på det sätt som vi är vana med idag. 

Idag är det högst ovanligt att vi kallar en domare i sporter för visselblåsare, vilket är vad ordet först användes för – istället är visselblåsare idag synonymt med en person som rapporterar felaktigheter.

Det första kända visselblåsarfallet

Det är svårt att säga exakt när det allra första visselblåsarfallet inträffade. Exempelvis kan visselblåsning ha funnits i olika former redan i tidigare civilisationer såsom antikens Rom, utan att det finns dokumenterat. Det tidigaste visselblåsarfallet som finns dokumenterat var dock år 1777 i USA, ett land som hade grundats bara året innan.

Två officerare vid namn Richard Marven och Samuel Shaw hade sett när deras befälhavare, Esek Hopkins torterat Brittiska krigsfångar. Detta var något som de beslutade att rapportera sin ledare för, då de ansåg att han agerat felaktigt – något unikt i en tid där lojalitet till befälhavaren var väldigt viktigt. 

Läs även: Hur visselblåsning ökar transparens och ansvarsskyldighet

På den tiden fanns dock inte samma skydd för visselblåsare som vi kan har idag. Efter att ha rapporterat sin befälhavare blev bägge officerare avlägsnade från sina poster. Inte nog med det: befälhavaren lämnade också in en ärekränkningsprocess mot de två männen, vilket ledde till att de placerades i fängelse i väntan på resultatet av rättegången.

Shaw och Marven bad kongressen om hjälp och förklarade att de hade arresterats för att ha gjort vad de trodde var deras plikt. Förfärade, antog den kontinentala kongressen sedan år 1778 landets första lag om skydd för visselblåsare med enhälligt samtycke, godkände pengar för att försvara de två männen i rätten och beordrade att Hopkins skulle sparkas. Shaw och Marven vann rättegången i slutändan. 

Faktum är att denna visselblåsarlag som skapades år 1778 var den allra första visselblåsarlagen någonsin. Utan denna är det möjligt att dagens visselblåsarlagar hade sett väldigt annorlunda ut. 

Läs även: 4 vanliga myter om visselblåsning

Sammanfattningsvis

Idag finns en hel del skydd för visselblåsare i form av visselblåsarpolicys och visselblåsarlagar som tillsammans med ett flertal visselblåsarkanaler gör det enklare och tryggare att rapportera felaktigheter. Detta är något som ett flertal historiska visselblåsare var tvungna att klara sig utan, och därför ofta fick genomleva negativa konsekvenser. 

Det är därför positivt att man ständigt försöker göra det enklare för visselblåsare att rapportera. Genom att erbjuda större tryggheter i form av visselblåsarlagar, flera visselblåsarkanaler att använda sig av, samt informativa visselblåsarpolicys, är det enklare än någonsin tidigare att bli en visselblåsare. Även om visselblåsare än idag utsätts för allvarliga repressalier, inte olikt Shawn och Marven i 1700-talets USA.